publicerad: 2015
omtuggning
om|tugg·ning
substantiv
~en ~ar • ⟨vard.⟩ särsk. bildl.; till tugga om
Singular | |
---|---|
en omtuggning | obestämd form |
en omtuggnings | obestämd form genitiv |
omtuggningen | bestämd form |
omtuggningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
omtuggningar | obestämd form |
omtuggningars | obestämd form genitiv |
omtuggningarna | bestämd form |
omtuggningarnas | bestämd form genitiv |