publicerad: 2015
opiumrökare
opi·um|rök·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑rökarna opium rökare 1
Singular | |
---|---|
en opiumrökare | obestämd form |
en opiumrökares | obestämd form genitiv |
opiumrökaren | bestämd form |
opiumrökarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
opiumrökare | obestämd form |
opiumrökares | obestämd form genitiv |
opiumrökarna | bestämd form |
opiumrökarnas | bestämd form genitiv |