publicerad: 2015
ordinand
ord·in·and
[‑an´d]
substantiv
~en ~er • ⟨ngt åld.⟩ person som ska vigas till kyrkligt ämbete
| Singular | |
|---|---|
| en ordinand | obestämd form |
| en ordinands | obestämd form genitiv |
| ordinanden | bestämd form |
| ordinandens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| ordinander | obestämd form |
| ordinanders | obestämd form genitiv |
| ordinanderna | bestämd form |
| ordinandernas | bestämd form genitiv |


