publicerad: 2015
ordklyveri
ord|klyv·eri
[‑eri´ el. o`rd‑]
substantiv
~et ~er • spetsfundigt resonemang
Singular | |
---|---|
ett ordklyveri | obestämd form |
ett ordklyveris | obestämd form genitiv |
ordklyveriet | bestämd form |
ordklyveriets | bestämd form genitiv |
Plural | |
ordklyverier | obestämd form |
ordklyveriers | obestämd form genitiv |
ordklyverierna | bestämd form |
ordklyveriernas | bestämd form genitiv |