publicerad: 2015
ovettighet
o|vett·ig·het
substantiv
~en ~er ovettig
Singular | |
---|---|
en ovettighet | obestämd form |
en ovettighets | obestämd form genitiv |
ovettigheten | bestämd form |
ovettighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ovettigheter | obestämd form |
ovettigheters | obestämd form genitiv |
ovettigheterna | bestämd form |
ovettigheternas | bestämd form genitiv |