publicerad: 2015
oövervinnelighet
o|över·vinne·lig·het
el. o|över·vinn·lig·het, o|över·vinn·er·lig·het
substantiv
~en oövervinnelig
Singular | |
---|---|
en oövervinnelighet (en oövervinnlighet, en oövervinnerlighet) | obestämd form |
en oövervinnelighets (en oövervinnlighets, en oövervinnerlighets) | obestämd form genitiv |
oövervinneligheten (oövervinnligheten, oövervinnerligheten) | bestämd form |
oövervinnelighetens (oövervinnlighetens, oövervinnerlighetens) | bestämd form genitiv |