publicerad: 2015
packa
packa
verb
~de ~t • stoppa in i förvaringsutrymme: packa resväskan – Alla sammansättn. med pack- hör till packa.
| Finita former | |
|---|---|
| packar | presens aktiv |
| packas | presens passiv |
| packade | preteritum aktiv |
| packades | preteritum passiv |
| packa | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att packa | infinitiv aktiv |
| att packas | infinitiv passiv |
| har/hade packat | supinum aktiv |
| har/hade packats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| packande | |
| Perfekt particip | |
| en packad + substantiv | |
| ett packat + substantiv | |
| den/det/de packade + substantiv | |
packa ihop
• packa; bildl. upphöra att deltaInfinita former att packa ihop infinitiv aktiv Presens particip ihoppackande Perfekt particip en ihoppackad + substantiv ett ihoppackat + substantiv den/det/de ihoppackade + substantiv
packa sig
1 bli hoppressad2 packa sig iväg avlägsna sig3 rätta och packa sig efter ngt utan protester rätta sig efter ngtOrdform(er) packa sig


