pajapaja
verb
~de ~t • ⟨vard.⟩ gå sönder; slå sönder, förstöra| Finita former |
|---|
| pajar | presens aktiv |
| pajas | presens passiv |
| pajade | preteritum aktiv |
| pajades | preteritum passiv |
| paja | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att paja | infinitiv aktiv |
| att pajas | infinitiv passiv |
| har/hade pajat | supinum aktiv |
| har/hade pajats | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| pajande |
| Perfekt particip |
|---|
| en pajad + substantiv |
| ett pajat + substantiv |
| den/det/de pajade + substantiv |
paja ihop
• falla ihop, kollapsa| Infinita former |
|---|
| att paja ihop | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| ihoppajande |
| Perfekt particip |
|---|
| en ihoppajad + substantiv |
| ett ihoppajat + substantiv |
| den/det/de ihoppajade + substantiv |
