publicerad: 2015
panering
pan·er·ing
substantiv
~en ~ar panera
Singular | |
---|---|
en panering | obestämd form |
en panerings | obestämd form genitiv |
paneringen | bestämd form |
paneringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
paneringar | obestämd form |
paneringars | obestämd form genitiv |
paneringarna | bestämd form |
paneringarnas | bestämd form genitiv |