publicerad: 2015
parklandskap
park|land·skap
substantiv
~et; pl. ~ park 1 landskap 1
Singular | |
---|---|
ett parklandskap | obestämd form |
ett parklandskaps | obestämd form genitiv |
parklandskapet | bestämd form |
parklandskapets | bestämd form genitiv |
Plural | |
parklandskap | obestämd form |
parklandskaps | obestämd form genitiv |
parklandskapen | bestämd form |
parklandskapens | bestämd form genitiv |