publicerad: 2015
patent
pat·ent
[‑en´t]
substantiv
~et; pl. ~ • ensamrätt till uppfinning; i sammansättn. ofta universal-
Singular | |
---|---|
ett patent | obestämd form |
ett patents | obestämd form genitiv |
patentet | bestämd form |
patentets | bestämd form genitiv |
Plural | |
patent | obestämd form |
patents | obestämd form genitiv |
patenten | bestämd form |
patentens | bestämd form genitiv |