publicerad: 2015
pendelur
pendel|ur
substantiv
~et; pl. ~ • till pendel 1 2ur
Singular | |
---|---|
ett pendelur | obestämd form |
ett pendelurs | obestämd form genitiv |
pendeluret | bestämd form |
pendelurets | bestämd form genitiv |
Plural | |
pendelur | obestämd form |
pendelurs | obestämd form genitiv |
pendeluren | bestämd form |
pendelurens | bestämd form genitiv |