publicerad: 2015
penning
penn·ing
substantiv
~en ~ar 1 som förled i sammansättn. pengar; som efterled ofta ersättning, anslag: penningmarknad; handpenning; föräldrapenning2 ⟨åld.⟩ mynt – Nästan alla sammansättn. med penning- hör till penning 1.
| Singular | |
|---|---|
| en penning | obestämd form |
| en pennings | obestämd form genitiv |
| penningen | bestämd form |
| penningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| penningar | obestämd form |
| penningars | obestämd form genitiv |
| penningarna | bestämd form |
| penningarnas | bestämd form genitiv |


