publicerad: 2015
plank
1plank
substantiv
~en • plankor – De flesta sammansättn. med plank- hör till 1plank el. 1planka.
Singular | |
---|---|
en plank | obestämd form |
en planks | obestämd form genitiv |
planken | bestämd form |
plankens | bestämd form genitiv |
2plank
substantiv
~et; pl. ~ • staket av plankor
Singular | |
---|---|
ett plank | obestämd form |
ett planks | obestämd form genitiv |
planket | bestämd form |
plankets | bestämd form genitiv |
Plural | |
plank | obestämd form |
planks | obestämd form genitiv |
planken | bestämd form |
plankens | bestämd form genitiv |