publicerad: 2015
pliktkollision
plikt|kol·lis·ion
substantiv
~en ~er plikt 1 kollision
Singular | |
---|---|
en pliktkollision | obestämd form |
en pliktkollisions | obestämd form genitiv |
pliktkollisionen | bestämd form |
pliktkollisionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
pliktkollisioner | obestämd form |
pliktkollisioners | obestämd form genitiv |
pliktkollisionerna | bestämd form |
pliktkollisionernas | bestämd form genitiv |