publicerad: 2015
plåster
plåster
[plås´ter]
substantiv
plåstret; pl. ~, best. pl. plåstren
Singular | |
---|---|
ett plåster | obestämd form |
ett plåsters | obestämd form genitiv |
plåstret | bestämd form |
plåstrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
plåster | obestämd form |
plåsters | obestämd form genitiv |
plåstren | bestämd form |
plåstrens | bestämd form genitiv |