publicerad: 2015
ponke
ponke
[påŋ`ke]
substantiv
~n ponkar • ⟨vard.⟩ pojke
Singular | |
---|---|
en ponke | obestämd form |
en ponkes | obestämd form genitiv |
ponken | bestämd form |
ponkens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ponkar | obestämd form |
ponkars | obestämd form genitiv |
ponkarna | bestämd form |
ponkarnas | bestämd form genitiv |