publicerad: 2015
pratare
prat·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. pratarna 1prata
| Singular | |
|---|---|
| en pratare | obestämd form |
| en pratares | obestämd form genitiv |
| prataren | bestämd form |
| pratarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| pratare | obestämd form |
| pratares | obestämd form genitiv |
| pratarna | bestämd form |
| pratarnas | bestämd form genitiv |


