SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
protest
pro·­test [‑tes´t] substantiv ~en ~er tillkänna­givande av in­vändning mot ngti äldre tid: in­tyg om att en växel inte lösts in i tid​ – Alla sammansättn. med protest- hör till protest 1.
Singular
en protestobestämd form
en protestsobestämd form genitiv
protestenbestämd form
protestensbestämd form genitiv
Plural
protesterobestämd form
protestersobestämd form genitiv
protesternabestämd form
protesternasbestämd form genitiv