publicerad: 2015
protest
pro·test
[‑tes´t]
substantiv
~en ~er 1 tillkännagivande av invändning mot ngt2 i äldre tid: intyg om att en växel inte lösts in i tid – Alla sammansättn. med protest- hör till protest 1.
Singular | |
---|---|
en protest | obestämd form |
en protests | obestämd form genitiv |
protesten | bestämd form |
protestens | bestämd form genitiv |
Plural | |
protester | obestämd form |
protesters | obestämd form genitiv |
protesterna | bestämd form |
protesternas | bestämd form genitiv |