publicerad: 2015
proviantering
pro·vi·ant·er·ing
substantiv
~en ~ar proviantera
| Singular | |
|---|---|
| en proviantering | obestämd form |
| en provianterings | obestämd form genitiv |
| provianteringen | bestämd form |
| provianteringens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| provianteringar | obestämd form |
| provianteringars | obestämd form genitiv |
| provianteringarna | bestämd form |
| provianteringarnas | bestämd form genitiv |


