publicerad: 2015
påringning
på|ring·ning
substantiv
~en ~ar 2ringa (på)
| Singular | |
|---|---|
| en påringning | obestämd form |
| en påringnings | obestämd form genitiv |
| påringningen | bestämd form |
| påringningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| påringningar | obestämd form |
| påringningars | obestämd form genitiv |
| påringningarna | bestämd form |
| påringningarnas | bestämd form genitiv |


