publicerad: 2015
påsvante
pås|vante
substantiv
~n ‑vantar • ⟨prov.⟩ tumvante
| Singular | |
|---|---|
| en påsvante | obestämd form |
| en påsvantes | obestämd form genitiv |
| påsvanten | bestämd form |
| påsvantens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| påsvantar | obestämd form |
| påsvantars | obestämd form genitiv |
| påsvantarna | bestämd form |
| påsvantarnas | bestämd form genitiv |


