publicerad: 2015
quisling
quisl·ing
[kvis`ling]
substantiv
~en ~ar • person som landsförrädiskt samarbetar med ockuperande fiendemakt
| Singular | |
|---|---|
| en quisling | obestämd form |
| en quislings | obestämd form genitiv |
| quislingen | bestämd form |
| quislingens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| quislingar | obestämd form |
| quislingars | obestämd form genitiv |
| quislingarna | bestämd form |
| quislingarnas | bestämd form genitiv |


