publicerad: 2015
quisling
quisl·ing
[kvis`ling]
substantiv
~en ~ar • person som landsförrädiskt samarbetar med ockuperande fiendemakt
Singular | |
---|---|
en quisling | obestämd form |
en quislings | obestämd form genitiv |
quislingen | bestämd form |
quislingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
quislingar | obestämd form |
quislingars | obestämd form genitiv |
quislingarna | bestämd form |
quislingarnas | bestämd form genitiv |