publicerad: 2015
radikal
1radik·al
[‑a´l]
adjektiv
~t ~a • grundlig, genomgripande; politiskt långtgående – Alla sammansättn. med radikal- hör till 1radikal.
| Positiv | |
|---|---|
| en radikal + substantiv | |
| ett radikalt + substantiv | |
| den/det/de radikala + substantiv | |
| den radikale + maskulint substantiv | |
| Komparativ | |
| en/ett/den/det/de radikalare + substantiv | |
| Superlativ | |
| är radikalast | |
| den/det/de radikalaste + substantiv |
2radik·al
[‑a´l]
substantiv
~en ~er 1 rot el. grundelement t.ex. i ord2 atom- el. molekylgrupp som har en el. flera oparade elektroner i yttersta elektronskalet och därför är reaktionsbenägen3 radikal person
| Singular | |
|---|---|
| en radikal | obestämd form |
| en radikals | obestämd form genitiv |
| radikalen | bestämd form |
| radikalens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| radikaler | obestämd form |
| radikalers | obestämd form genitiv |
| radikalerna | bestämd form |
| radikalernas | bestämd form genitiv |


