publicerad: 2015
radiohögtalare
radio|hög·tal·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑högtalarna 1radio 1 högtalare
Singular | |
---|---|
en radiohögtalare | obestämd form |
en radiohögtalares | obestämd form genitiv |
radiohögtalaren | bestämd form |
radiohögtalarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
radiohögtalare | obestämd form |
radiohögtalares | obestämd form genitiv |
radiohögtalarna | bestämd form |
radiohögtalarnas | bestämd form genitiv |