publicerad: 2015
radiomottagare
radio|mot·tag·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑mottagarna • till mottagare 2 1radio 1
Singular | |
---|---|
en radiomottagare | obestämd form |
en radiomottagares | obestämd form genitiv |
radiomottagaren | bestämd form |
radiomottagarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
radiomottagare | obestämd form |
radiomottagares | obestämd form genitiv |
radiomottagarna | bestämd form |
radiomottagarnas | bestämd form genitiv |