publicerad: 2015
raritet
rar·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • sällsynthet; sällsynt föremål, djur el. växt
Singular | |
---|---|
en raritet | obestämd form |
en raritets | obestämd form genitiv |
rariteten | bestämd form |
raritetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rariteter | obestämd form |
rariteters | obestämd form genitiv |
rariteterna | bestämd form |
rariteternas | bestämd form genitiv |