publicerad: 2015
reaktionär
1re·akt·ion·är
[‑ä´r]
adjektiv
~t ~a • bakåtsträvande, reformfientlig
| Positiv | |
|---|---|
| en reaktionär + substantiv | |
| ett reaktionärt + substantiv | |
| den/det/de reaktionära + substantiv | |
| den reaktionäre + maskulint substantiv | |
| Komparativ | |
| en/ett/den/det/de reaktionärare + substantiv | |
| Superlativ | |
| är reaktionärast | |
| den/det/de reaktionäraste + substantiv |
2re·akt·ion·är
[‑ä´r]
substantiv
~en ~er • bakåtsträvare
| Singular | |
|---|---|
| en reaktionär | obestämd form |
| en reaktionärs | obestämd form genitiv |
| reaktionären | bestämd form |
| reaktionärens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| reaktionärer | obestämd form |
| reaktionärers | obestämd form genitiv |
| reaktionärerna | bestämd form |
| reaktionärernas | bestämd form genitiv |


