publicerad: 2015
realpolitiker
re·al|pol·it·ik·er
substantiv
~n; pl. ~ realpolitik
Singular | |
---|---|
en realpolitiker | obestämd form |
en realpolitikers | obestämd form genitiv |
realpolitikern | bestämd form |
realpolitikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
realpolitiker | obestämd form |
realpolitikers | obestämd form genitiv |
realpolitikerna | bestämd form |
realpolitikernas | bestämd form genitiv |