publicerad: 2015
redig
red·ig
adjektiv
~t ~a 1 ordnad; klar; tydlig: en klar och redig framställning2 ⟨vard.⟩ duktig; rejäl: en redig pojke; en redig portion
| Positiv | |
|---|---|
| en redig + substantiv | |
| ett redigt + substantiv | |
| den/det/de rediga + substantiv | |
| den redige + maskulint substantiv | |
| Komparativ | |
| en/ett/den/det/de redigare + substantiv | |
| Superlativ | |
| är redigast | |
| den/det/de redigaste + substantiv |


