publicerad: 2015
redskap
red·skap
substantiv
~et; pl. ~ • verktyg; hjälpmedel; person som okritiskt biträder ngn: diktatorns lydiga redskap
Singular | |
---|---|
ett redskap | obestämd form |
ett redskaps | obestämd form genitiv |
redskapet | bestämd form |
redskapets | bestämd form genitiv |
Plural | |
redskap | obestämd form |
redskaps | obestämd form genitiv |
redskapen | bestämd form |
redskapens | bestämd form genitiv |