publicerad: 2015
regeringskris
reg·er·ings|kris
substantiv
~en ~er • situation där en regering kanske tvingas avgå
Singular | |
---|---|
en regeringskris | obestämd form |
en regeringskris | obestämd form genitiv |
regeringskrisen | bestämd form |
regeringskrisens | bestämd form genitiv |
Plural | |
regeringskriser | obestämd form |
regeringskrisers | obestämd form genitiv |
regeringskriserna | bestämd form |
regeringskrisernas | bestämd form genitiv |
SAOL