publicerad: 2015
reservare
re·serv·are
[‑ser`v‑]
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. reservarna • ⟨vard.⟩ reservofficer
Singular | |
---|---|
en reservare | obestämd form |
en reservares | obestämd form genitiv |
reservaren | bestämd form |
reservarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
reservare | obestämd form |
reservares | obestämd form genitiv |
reservarna | bestämd form |
reservarnas | bestämd form genitiv |