publicerad: 2015
resolut
1re·sol·ut
[‑u´t]
adjektiv; n. ~, ~a • beslutsam, rask
| Positiv | |
|---|---|
| en resolut + substantiv | |
| ett resolut + substantiv | |
| den/det/de resoluta + substantiv | |
| den resolute + maskulint substantiv | |
| Komparativ | |
| en/ett/den/det/de resolutare + substantiv | |
| Superlativ | |
| är resolutast | |
| den/det/de resolutaste + substantiv |


