publicerad: 2015
ring
ring
substantiv
~en ~ar 1 cirkelrunt föremål ofta som prydnad el. smycke; cirkelformad bana el. figur: sätta sig i ring2 mest i pl.; ett gymnastikredskap3 fyrkantig estrad för boxning inhägnad med rep – De flesta sammansättn. med ring- hör till ring 1.
| Singular | |
|---|---|
| en ring | obestämd form |
| en rings | obestämd form genitiv |
| ringen | bestämd form |
| ringens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| ringar | obestämd form |
| ringars | obestämd form genitiv |
| ringarna | bestämd form |
| ringarnas | bestämd form genitiv |


