publicerad: 2015
ristare
rist·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ristarna • särsk. om runristare; till 3rista
Singular | |
---|---|
en ristare | obestämd form |
en ristares | obestämd form genitiv |
ristaren | bestämd form |
ristarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ristare | obestämd form |
ristares | obestämd form genitiv |
ristarna | bestämd form |
ristarnas | bestämd form genitiv |