publicerad: 2015
ritning
rit·ning
substantiv
~en ~ar • teckning; uppritad konstruktionsplan; enligt ritningarna enligt planen
Singular | |
---|---|
en ritning | obestämd form |
en ritnings | obestämd form genitiv |
ritningen | bestämd form |
ritningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ritningar | obestämd form |
ritningars | obestämd form genitiv |
ritningarna | bestämd form |
ritningarnas | bestämd form genitiv |