publicerad: 2015
ritning
rit·ning
substantiv
~en ~ar • teckning; uppritad konstruktionsplan; enligt ritningarna enligt planen
| Singular | |
|---|---|
| en ritning | obestämd form |
| en ritnings | obestämd form genitiv |
| ritningen | bestämd form |
| ritningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| ritningar | obestämd form |
| ritningars | obestämd form genitiv |
| ritningarna | bestämd form |
| ritningarnas | bestämd form genitiv |


