publicerad: 2015
robusthet
robust·het
[robus´t‑ el. robus`t‑]
substantiv
~en robust
Singular | |
---|---|
en robusthet | obestämd form |
en robusthets | obestämd form genitiv |
robustheten | bestämd form |
robusthetens | bestämd form genitiv |