publicerad: 2015
rundkrage
rund|krage
substantiv
~n ‑kragar 1rund krage 1
| Singular | |
|---|---|
| en rundkrage | obestämd form |
| en rundkrages | obestämd form genitiv |
| rundkragen | bestämd form |
| rundkragens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| rundkragar | obestämd form |
| rundkragars | obestämd form genitiv |
| rundkragarna | bestämd form |
| rundkragarnas | bestämd form genitiv |


