publicerad: 2015
ryggpositiv
rygg|pos·it·iv
substantiv
~et; pl. ~ • ett orgelverk som är placerat bakom den spelandes rygg
Singular | |
---|---|
ett ryggpositiv | obestämd form |
ett ryggpositivs | obestämd form genitiv |
ryggpositivet | bestämd form |
ryggpositivets | bestämd form genitiv |
Plural | |
ryggpositiv | obestämd form |
ryggpositivs | obestämd form genitiv |
ryggpositiven | bestämd form |
ryggpositivens | bestämd form genitiv |