publicerad: 2015
rännknut
ränn|knut
substantiv
~en ~ar • vid knuttimring
Singular | |
---|---|
en rännknut | obestämd form |
en rännknuts | obestämd form genitiv |
rännknuten | bestämd form |
rännknutens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rännknutar | obestämd form |
rännknutars | obestämd form genitiv |
rännknutarna | bestämd form |
rännknutarnas | bestämd form genitiv |