publicerad: 2015
ränteutgift
ränte|ut·gift
substantiv
~en ~er • mest i pl. 1ränta 1 utgift
Singular | |
---|---|
en ränteutgift | obestämd form |
en ränteutgifts | obestämd form genitiv |
ränteutgiften | bestämd form |
ränteutgiftens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ränteutgifter | obestämd form |
ränteutgifters | obestämd form genitiv |
ränteutgifterna | bestämd form |
ränteutgifternas | bestämd form genitiv |