publicerad: 2015
rättsintyg
rätts|in·tyg
substantiv
~et; pl. ~ • till 3rätt 2 intyg
Singular | |
---|---|
ett rättsintyg | obestämd form |
ett rättsintygs | obestämd form genitiv |
rättsintyget | bestämd form |
rättsintygets | bestämd form genitiv |
Plural | |
rättsintyg | obestämd form |
rättsintygs | obestämd form genitiv |
rättsintygen | bestämd form |
rättsintygens | bestämd form genitiv |