publicerad: 2015
rättskipare
rätt|skip·are
el. rätts|skip·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑skiparna • till 3rätt 1 skipa
Singular | |
---|---|
en rättskipare (en rättsskipare) | obestämd form |
en rättskipares (en rättsskipares) | obestämd form genitiv |
rättskiparen (rättsskiparen) | bestämd form |
rättskiparens (rättsskiparens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
rättskipare (rättsskipare) | obestämd form |
rättskipares (rättsskipares) | obestämd form genitiv |
rättskiparna (rättsskiparna) | bestämd form |
rättskiparnas (rättsskiparnas) | bestämd form genitiv |