publicerad: 2015
röntgning
röntg·ning
substantiv
~en ~ar röntga
Singular | |
---|---|
en röntgning | obestämd form |
en röntgnings | obestämd form genitiv |
röntgningen | bestämd form |
röntgningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
röntgningar | obestämd form |
röntgningars | obestämd form genitiv |
röntgningarna | bestämd form |
röntgningarnas | bestämd form genitiv |