publicerad: 2015
samförstånd
sam|för·stånd
substantiv
~et; pl. ~ • enighet
Singular | |
---|---|
ett samförstånd | obestämd form |
ett samförstånds | obestämd form genitiv |
samförståndet | bestämd form |
samförståndets | bestämd form genitiv |
Plural | |
samförstånd | obestämd form |
samförstånds | obestämd form genitiv |
samförstånden | bestämd form |
samförståndens | bestämd form genitiv |