publicerad: 2015
samkväm
sam|kväm
substantiv
~et; pl. ~ • samvaro
Singular | |
---|---|
ett samkväm | obestämd form |
ett samkväms | obestämd form genitiv |
samkvämet | bestämd form |
samkvämets | bestämd form genitiv |
Plural | |
samkväm | obestämd form |
samkväms | obestämd form genitiv |
samkvämen | bestämd form |
samkvämens | bestämd form genitiv |