publicerad: 2015
samplanering
sam|plan·er·ing
substantiv
~en ~ar sam- planering
Singular | |
---|---|
en samplanering | obestämd form |
en samplanerings | obestämd form genitiv |
samplaneringen | bestämd form |
samplaneringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
samplaneringar | obestämd form |
samplaneringars | obestämd form genitiv |
samplaneringarna | bestämd form |
samplaneringarnas | bestämd form genitiv |