publicerad: 2015
samtidighet
sam|tid·ig·het
substantiv
~en ~er samtidig
Singular | |
---|---|
en samtidighet | obestämd form |
en samtidighets | obestämd form genitiv |
samtidigheten | bestämd form |
samtidighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
samtidigheter | obestämd form |
samtidigheters | obestämd form genitiv |
samtidigheterna | bestämd form |
samtidigheternas | bestämd form genitiv |