publicerad: 2015
schack
1schack
substantiv
~en ~ar • ställning med direkt hot mot kungen i schackparti; äv. bildl.: stå i schack; hålla (ngn) i schack noga kontrollera
Singular | |
---|---|
en schack | obestämd form |
en schacks | obestämd form genitiv |
schacken | bestämd form |
schackens | bestämd form genitiv |
Plural | |
schackar | obestämd form |
schackars | obestämd form genitiv |
schackarna | bestämd form |
schackarnas | bestämd form genitiv |
2schack
substantiv
~et; pl. ~ • schackspel – Alla sammansättn. med schack- hör till 2schack.
Singular | |
---|---|
ett schack | obestämd form |
ett schacks | obestämd form genitiv |
schacket | bestämd form |
schackets | bestämd form genitiv |
Plural | |
schack | obestämd form |
schacks | obestämd form genitiv |
schacken | bestämd form |
schackens | bestämd form genitiv |
3schack
interjektion
• anv. (på lägre nivåer) för att ange hot mot kungen
Ordform(er) | |
---|---|
schack | interjektion |